oktober 5th, 2010
 I denna vilda del av världen är vädret extremt svårt att förutse. Vindriktningar och styrkor ändras från dag till dag och från stund till stund. Vi seglade på ”helspänn” från Dutch Harbor beredda på kontinuerliga segelbyten anpassade till ökande och minskande vindar. Men det lågtryck med stormvindar som var utlovat för tredje dygnet vågade vi inte utmana utan gick in i en ankarvik, Coal Harbor, för att invänta ljus och sedan slinka runt udden in i en liten skyddad hamn Sand Point.
Med morgonljuset kom nya Gribfiler via kortvågsradion. De berättade att lågtrycket redan dundrat förbi! Hm, vi människor anses ju vara ganska flexibla. Men vi hade haft ett himla kämpigt dygn och sett fram emot att komma i hamn ett tag halvägs och få vila. Trots att vi alla egentligen ville vidare för att ha några extra dagar på slutet till att utforska ön Kodiak, berömd för alla sina grizzlybjörnar, var det svårt att direkt tänka om. OK, vi tog beslut att segla vidare direkt, på ett snabbt skeppsråd. Jag gick tillbaka till min hytt och spände upp sjökojen, som jag precis hade fällt ner en timme tidigare.
Kommentera » | 4 Kommentarer »
oktober 5th, 2010
 Så gick det inte att vänta ut ovädren längre, vi blev tvungna att ta beslut, och ge oss ut i Alaskas vilda farvatten, även om vädret verkade synnerligen opålitligt. Vi hade nu varit en hel vecka i Dutch Harbor. Det kändes faktiskt som ett slags hem. Klubbflaggorna hänger kvar i taket på Harbor Wiew, vår favoritbar, som minne av Ariel IV den första svenska segelbåten genom Nordvästpassagen.
Ariel gled ut förbi Northern Star, Fierce Allegiance, Bulldog och de andra coola krabbfiskebåtarna. Snötoppar omgärdade passagen genom yttre hamnen. Hårda byiga vindar var utlovade. Två rev i storseglet och inrullat försegel. Men vilket antiklimax! Ingen vind alls utanför hamnen. Däremot enorma långa dyningar som kom rullande och lyfte oss tio meter upp, som en liten anka. Den natten blev den jobbigaste seglingen dittills. Först lite vind, vi ökade till fulla segel. Sedan omväxlande hårda hagelskurar, häftiga vindbyar, snabba regnväder, massor av vind och inemellan ingen vind alls. Men åtminstone ingen sammanstötningsrisk med fiskefartyg. AIS:en gav oss hela tiden information om vilka båtar som låg i området. Hela natten höll vi igång med att skifta segel hit och dit. Dyning och jättevågor rullade in bakifrån och ökade. Båten slingrade, ingen ombord kunde sova. Vatten forsade över däck. Klockan åtta på morgonen tog vi in den första brottsjön i aktre sittbrunnen.
Kommentera » | 4 Kommentarer »
oktober 4th, 2010
 Vi har upplevt människorna i Dutch Harbor som mycket pratsamma, generösa och hjälpsamma. Fiskare stannar oss överallt på kajerna och vill byta några ord, gärna berätta om sig själv och om det strävsamma livet här. Visserligen strävsamt bara en del av året. Fisket är lönsamt och många berättar hur de åker till Mexico eller Västindien ett antal månader varje år. Dutch Harbor är en av USA:s största fiskehamnar. Eric och jag fick lift med en fiskare i en gammal ranglig lastbilsjeep. Han hade jobbat inom fisket i Dutch Harbor i 24 år. ”It´s late in the year now” sa han, ”I have seen things happening you would not want to see” apropå att vi kommit över Berings hav i en liten båt. ”Breaking enormous waves”. Stor respekt för dessa oberäkneliga hav, var hans råd.
När vi vaknade i morse haglade och stormade det. Ariel IV gungade ner i vindkasten, det slog och slamrade i riggen så hela båten vibrerade. Alla de gröna bergstopparna runt hamnen var plötsligt vita, överpudrade med snö. Väderleksrapporterna lovade vind, vind och mer vind. Vi kunde inte segla vidare, vänta, vänta gäller. På kvällen var vi bjudna till irish stew på den brittiska segelbåten Young Larry, som också kommit igenom Nordvästpassagen. Vi var ett gäng lätt nedslagna seglare som satt där runt sjökorten och försökte planera hur vi skulle kunna utnyttja våldsamma tidvattensströmmar och korta väderfönster mellan blåsvädren.
Kommentera » | 2 Kommentarer »
oktober 4th, 2010
 Denna dag beslöt vi oss för att vara turister och undersöka Dutch Harbor som ”vanliga besökare”. Vi traskade runt i leran, fann inte en enda turistshop men två stora fiskebåtsutrustningsaffärer med rep, maskiner och tjocka ändamålsenliga kläder. Hm, vi hade tänkt köpa presenter. Vad det blev köpt berättar vi inte här. Ett litet museum som berättade om Aleutian Islands historia signalerade en spirande stolthet över ursprungsbefolkningen i denna del av Alaska. Sedan var turistmöjligheterna slut. På kommunhuset fick vi en Alaskaflagga föreställande Stora Björn (Karlavagnen) och Polstjärnan. Björntecknet är förstås viktigt för björnriket Alaska, Polstjärnan signalerar läget så här långt i norr. Den flaggan ska vi ha på väggen i den lilla stuga söder om Råå, vi ska hyra när vi kommer hem.
Dagen avslutades med havsbuffé som serveras varje onsdagskväll på hotellet. Krabbor, jätteräkor, hälleflundra, mahimahi, musslor, bläckfisk … you name it! Inte en enda turist i sikte, trevliga fiskare i sina stora stövlar även där. Kan inte ha varit lätt för de tjusiga mjuka mattorna. ”Vintern är på väg”, sa de. Eric kollade en lokal snöpinne vid bron på väg hem.
Kommentera » | 1 Kommentar »
oktober 2nd, 2010
 På puben träffade vi två trevliga norrmän som visade sig tillhöra besättningen på Tor Viking, en svensk isbrytare från Trans Atlantic, som låg i Dutch Harbor, nu inhyrd av Shell för att transportera oljeriggar i området. Nästa förmiddag kom Anders och Måns från samma skepp och hälsade på ombord Ariel IV. Dagen därpå blev vi hämtade till Tor Viking och fick lyxlunch tillsammans med kapten Finn. Efterlängtade duschar, tvätt som lovade rena lakan till kvällen och en intressant rundvandring. Wow, vilket muskelpaket, motorer, maskiner, enorma winchar som kunde bryta is, transportera isberg och flytta stora oljeriggar. En kompetent sammansvetsad besättning som jobbar stenhårt tillsammans i fem veckor för att sedan åka hem och vila i fyra veckor. ”Det går bra om man har en förstående partner därhemma som kan ta hand om familjen” sa flera av dem. Framåt november ska Tor Viking återvända till Norden via Nordostpassagen eller Nordvästpassagen. Isen har lagt sig och det lär bli tufft.
Vi avslutade dagen med att konstatera att vi träffat fler intressanta och lite udda personligheter i Arktis och Alaska, än i någon annan del av världen vi besökt. ”De som är här har alla blivit bitna av polarbacillen” sa kapten Finn.
Kommentera » | 2 Kommentarer »
| | | | | | | | |
