augusti 19th, 2010
Packisen längs Devon Islands södra kust blev efterhand mindre tät. Till slut, med stark känsla av lättnad, såg vi öppet vatten igen. Det var nästan konstigt att sätta segel och återgå till att vara segelbåt. Framåt kvällningen den andra dagen nådde vi Erebus Bay och spanade efter brittiska Young Larry som enligt kvällsnätet med Peter i Cambridge Bay, eventuellt skulle ligga kvar där. Men tyvärr, ingen båt i viken. Vi ankrade i nordvästra hörnan och såg fram emot att få sova en hel natt.
Färskmaten var slut. Kåre och Jörgen hade köksvakt och dök nu för första gången ner i konservförrådet. Hundratals burkar med lockande etiketter. Vi mindes burkärtorna till söndagssteken från när vi var små. Kockarna hade snackat om salta biten hela dagen men de kom upp ur kölsvinet med två burkar skinka och lite bönor. Vi har många och starka kryddor ombord. De gjorde susen. Smarrig Erebusgryta!
Det efterlängtade sovtillfället gick åt skogen. Vinden vände och drog i. Eric gick och la sig. Niklas gick på första ankarvakten. När jag kom upp klockan ett stod te och macka på bordet i sittbrunnen. Kändes trots allt ok med två timmars ankarvakt.
Kommentera » | 8 Kommentarer »
augusti 19th, 2010
Vi har seglat runt jorden, till Svalbard och i många krävande farvatten. Ibland storm, höga vågor, korallrev, tidvattenströmmar, fallvindar från fjälltoppar, stockar i vattnet eller bälten av segt skräp. Vi har seglat bland isberg och rundat beryktade kap. Vi har seglat ensamma Eric och jag, och under långa perioder med våra tre barn. Men hittills har jag aldrig egentligen varit riktigt, riktigt rädd någon gång, så där så det knyter sig i magen. Jo allmänt sett, för de stora saltvattenkrokodilerna i Australien som ligger och lurar och sades kunna anfalla oss i dingen. Men packisen är värre än krokodiler. Den ligger och lurar, den är inte elak eller hungrig, men den är gigantiskt stor och tung. Den går inte att stoppa om den börja röra sig. I kombination med vind blir den livsfarlig. Jag låg i min koj och hörde hur flaken skrapade lätt mot plåten bara några millimeter ifrån mig. Kanske halvsov jag, hallucinationsbenägen av trötthet efter nattvakten. Berättelsen om Titanics undergång spökade i bakhuvudet. Jag inbillade mig att en skarp iskant när som helst skulle riva upp en lång reva alldeles bredvid mig och isvatten skulle spruta in i min koj. Jag kunde inte stoppa tanken. Rädsla satt som klor i magen.
Kommentera » | 3 Kommentarer »
augusti 19th, 2010
 Nu är vi här! Det som vi försökt föreställa oss men ändå undrat om det skulle vara verklighet är på riktigt. Dundan Bay och den relativa tryggheten i mynningen till Lancaster Sound är bakom oss. Seglingsbart vatten finns inte, det är packis överallt runt oss med smala slingrande kanaler inemellan. Niklas sitter i masten och spanar efter vilket håll vi ska försöka gå för att hitta manöverutrymme. Lotta och jag står på däck och puttar, med all kraft vi har, undan de tunga isflaken, så vi kan komma vidare. För en stund sedan fastnade vi helt. Det gick inte att komma längre. Med stor oro för att rodret skulle bli skadat backade vi försiktigt Ariel IV ett hundratal meter och lyckades vända fören in i en annan smal kanal. Sakta, sakta jobbade vi oss fram hela natten, genom det som betecknas 4/10 is, dvs. fyra delar vattenarea av tio, är istäckta. Vattentemperaturen är 1,3 grader. 4 grader i luften känns med en isande polarvind i näsan som flera minusgrader. Rånarluvorna har kommit fram. Framåt morgonen lyckades vi komma ut till 2/10 is. Det gick återigen att manövrera båten på normalt vis även om riktningen påminde mer om slalom än om en kurs. Målet var Erebus Bay, 160 sjömil bort, viken där den dödsdömda Franklinexpeditionen tillbringade sin första vinter i mitten på artonhundratalet.
Kommentera » | 2 Kommentarer »
augusti 16th, 2010
 Eric och Niklas har pysslat hela dagen och försökt få autopiloten att börja prata med vår nya GPS kompass. Den vanliga kompassen duger inte längre, den far omkring lite hur som helst så här nära den magnetiska Nordpolen. Det har inneburit att vi fått handstyra en hel del över Baffin Bay och in mellan packis och isberg i Lancaster Sound.
Eric har äntligen fått bra direktkommunikation över SSB radion med vår kontaktperson i Cambridge Bay längre in i passagen och vi har fått bra väder och israpporter av honom. Christian fortsätter också att skicka rapporter hemifrån. Vi har också kunnat ta emot en del information som SMS över satellittelefonen. Telefonen har vi med som en del i säkerhetsutrustningen. Det är för dyrt att ringa om väder och sådant men går fint att skicka gratis SMS och även mail över den. Dessa meddelanden kan vi vara säkra på att de kommer fram. Kommunikation över radion fungerar ibland inte, då mottagningsförhållandena är dåliga.
Det är stort, ensamt och på något sätt djuptyst här i viken. Vi hör vinden och vattnets rörelser och fåglarnas läten, de som bor iland. Längre bort från civilisationen går nog inte att komma.
Kommentera » | 8 Kommentarer »
augusti 15th, 2010
 Vår lugna vik förvandlades under natten till ett inferno. Regnet smattrade, vinden ökade och vi blev tvungna att lyfta ankaret och kryssa mellan isberg över till andra sidan och ankra om. Tyvärr hamnade vi där i ett strömstråk så även om det var mindre vind var det många isberg som långsamt och lite läskigt kom flytande förbi från glaciären längst in i viken. Vi delade upp oss i fem ankarvakter. Eric måste sova så han kan orka upp om något händer. Mycket riktigt, efter att ha klarat oss undan två närstrykande isberg, svängde vinden och ökade. Kåre som då hade ankarvakt blev tvungen att kalla upp Eric och några till och det blev en hård match mot vågor och vind att få upp ankaret. Som tur är har vi fortfarande midnattssol här så även när vi inte direkt ser den, är det ljust dygnet runt. Så återigen kryss över viken till en annan mindre bukt och ny ankring. Vid det här laget var vi alla ganska slut. Ankarvaktandet och sovandet fortsatte till mitt på nästa dag då stormbyarna äntligen lättade något och vi började känna oss normala igen.
Kommentera » | 4 Kommentarer »
augusti 14th, 2010
 Den 11 augusti låtsades vi att det fortfarande var den 10:e augusti och att det var min 60-årsdag. Ariel IV lågt tryggt för ankar I Dundan Bay, ett tjugotal sjömil in i Lancaster sound på Devon Island. Dagen började egentligen kl ett på natten med att vi hissade den Kanadensiska gästflaggan på däck med ankardram och högtidligheter. Jag skojar inte. Det kändes otroligt högtidligt och stort att ha kommit fram till denna vildmark som är Arktiska Kanada. Inte ett spår av människa fanns att se.
Klockan flyttades tre timmar och plötsligt var den bara tio.
Efter fyra dygns segling behövde jag inte sova räv utan vaknade på riktigt när hela besättningen nästa morgon stod vid min koj och sjöng. Det blev en känslosam dag med brev och presenter hemifrån från alla barn, släkt och vänner. Dagen till ära körde vi dieselpannan ombord så jag gick klädd i min nya presentklänning, nya valstjärtörhängen och lyxparfym. Över detta drog jag sedan stora Viking flytoverallen för att åka på utflykt med Eric i gummibåten. Varför förstod jag inte förrän vi kom tillbaka och en perfekt Grönlandstårta med sex besättningsrosor stod på bordet. På bordet stod också min nya isbjörn i stearin. Niklas och Lotta lagade en dunderfestmiddag med kattfiskkotletter som de lyckats bevara sedan Upernavik. Den 60-årsdagen kommer att gå till hävderna.
Kommentera » | 8 Kommentarer »
augusti 14th, 2010
 10 augusti fyllde jag 60 år, men vi sköt upp firandet till någon lugn dag. Den tionde hände följande. Vi siktade land efter fyra dygn, HURRA, Kanada, Lancaster Sound, porten till Nordvästpassagen.
Vinden blev akterlig och ökade, vi satte spinnakern. Vårt stolta men ganska slitna ballongsegel skörade, katastrof – det betyder att mycket diesel kommer att gå åt i lätta undanvindar. Och en massa pengar som vi inte har för ett nytt segel. Vi satte våra pålitliga nya Elvströmsegel; storsegel, spirad genua och fock. Det gick bra några timmar, sedan svängde vinden och vi blev tvungna att ta ner den tunga spirbommen igen. Någon tog av misstag fel toppliftlina, Eric fick bommen i huvudet och fick rejält ont, läskigt. Den nya plastlådan med möte-med-björn-försvar-grejorna i, ramlade i golvet och fick ett stort hål. Det lagade Lotta med silvertejp.
Sedan slutade det plötsligt regna, dimman försvann och en härlig sommarsolskänsla fick oss att ta av samtliga ullunderställ några timmar. Blöta kläder torkade på däck. Vi lyckades laga spinnakern (!) hjälpligt med spinnakertejp över revorna. Lotta bakade en kaka. Jag lagade wienerkorv och (pulver)rotmos. Vi gick på nära håll förbi ett stort packisflak. Plötsligt reste sig en isbjörn upp, vandrade rakt över isflaket och dök i på andra sidan. Vi trodde knappt våra ögon men Kåre lyckades dokumentera det på film.
Kommentera » | 4 Kommentarer »
augusti 14th, 2010
 Jag kom upp i sittbrunnen till min vakt klockan sex på morgonen. Eric var redan uppe. Ser du iskanten, frågade jag. Ja vi ser något! men vet inte säkert vad det är ännu. Kanske ett moln, en ljus horisont eller is som ligger lång borta men reflekteras i morgonljuset?
Vi lämnade Upernavik för två dygn sedan och befinner oss nu drygt tvåhundra sjömil ut i Baffin Bay. Stora och små isberg flyter förbi. En person i varje vaktlag måste hela tiden spana efter is. Vi seglar mot nordväst. På 74:e breddgraden rundar vi packisen och styr mot mynningen av Nordvästpassagen.
Vi har ett stort jäkla isberg rakt framför oss, ropar Kåre från däck. Javisst det liknar en dubbelgigantisk tand. Nu ser vi också den långa kanten av packisen i söder. Den lyser vit och förföriskt vacker men vi vet att den gömmer fara som har lett till många modiga mäns död. Ingen glömmer första gången man ser ett isberg. Första mötet med packis är nog lika häftigt?
Kommentera » | Inga kommentarer »
augusti 13th, 2010
 Ariel IV crew älskar ost. Sista dagen i Upernavik handlade vi massor av ost. Osthyllan var tom hela veckan, men just på vår avseglingsdag kom kustfartyget Vestfjord in, med nya varor till butiken.
Det finns inga vattenkranar eller slangar i hamnen. Vatten levereras till husen tre gånger i veckan med en vattentankbil. Den kom efter beställning nästan genast, trots att det inte var ordinarie vattenutdelningsdag. En mycket vänlig vattenman sa att det ”gjorde inget” att han fick rycka ut, även om det var hans lediga dag. Han hade en sorts jour.
Sen kom dieselbilen med en jättestor slang. Den var dimensionerad för hus. Tyvärr har vi gått en hel del för motor nu och behövde ganska mycket. Dieseln kostar bara fyra kronor litern. Vi gissar att det är ett stöd till fiskarna här.
Tillgång till el hade vi fått av en trevlig och hjälpsam person med makt över eluttagen i hamnen. Hittills hade el varit gratis överallt i hamnarna. Vid veckan slut lämnade elmannen fram en faktura på ca 700 kr. Det är grönländska priser sa han.
Kommentera » | 2 Kommentarer »
augusti 11th, 2010
 Regn, rusk och vind nu några dagar. Så fort det lugnat sig seglar vi över Baffin Bay till inloppet till Nordvästpassagen, Lancaster sound. Där på andra sidan finns gott om isbjörn. Lotta som har gått isbjörnsutbildning inom sitt jobb på Polar Quest, berättade för oss andra hur vi ska bete oss när vi möter isbjörn. Visst kändes det lite läskigt för en del av oss som inte tidigare mött björn. Med mycket stor sannolikhet möter vi björn snart.
Det viktigaste är att vi håller ihop i gruppen och ställer oss i bred formation om en björn skulle komma mot oss, skriker och viftar med armarna. Om den kommer närmare skjuter vi med signalpistol och lite senare om det behövs med knallskott för att försöka skrämma den. Skulle det värsta inträffa att en björn anfaller så står Eric och Lotta beredda med varsitt gevär och skjuter på cirka tjugofem meters avstånd alla sina vardera fem skott. De har även ytterligare ammunition om någon mer björn skulle dyka upp. Så fort vi får tillfälle nu ska vi träna björnanfallscenariet.
Kommentera » | 4 Kommentarer »
| | | | | | | | | | | | | | | | | | |
